Mallan

vet ni vad jag saknar enormt mycket? dansen och alla dansbarn. Att stå i spegelsalen en hel dag och grupperna avlöser varandra. Ibland kunde jag vara på dåligt humör innan, men så räckte det barnen kom in i salen så var det som bortblåst. Tanken var att vi skulle starta ett litet företag, en egen liten dansskola. Men det finns ingen tid för det just nu och vi vill inte lägga varenda helg igen. Sedan hösten 2005 till februari iår har jag haft dans så gott som varje helg. Det gjorde att jag kände att jag inte kunde vara ute och roa mig som jag ville, springa ute hela nätterna och ränna som så många andra kunde göra. Jag valde dansen och det ansvaret jag hade gentemot barnen och deras föräldrar. Visst ibland tog jag mig allt kvällar där jag kom hem alldelles för sent och skulle allra helst velat ligga kvar i sängen när träningen började klockan 11 på förmidddagen efter. ta bara min 18 årsdag. kom i säng 06.00 på morgonen efter ja, ta mig tusan allting man kan bli bjuden på under en kväll (fulla norrmän är givmilda) och ändå stog jag där 10.40 och tog emot barnen inför träningen. Ingen pigg fröken, men jag var där.
 Vissa perioder var det jobbigt att hinna med skola och dansen, men jag hade så otroligt roligt... ni anar inte.. jaja, nångång i framtiden kanske man kan hitta tiden igen. Men just nu vill jag bara få vara den ungdom jag faktiskt är och inte behöva känna ansvaret för så många andra!