livet är så jävla orättvist

Livet är så jävla orättvist ibland. Idag gick min syssling Hannas lille son Filip bort. En så otroligt fin pojk som jag tyvärr aldrig fick träffat, bara heja snabbt på stan. Men trots att jag aldrig träffat honom sitter jag här och är hur ledsen som helst, tårarna bara rinner och jag vet vilken jobbig tid Hanna har framför sig nu. Filip hade 22q11 och ett hjärtfel. 22q11 är ett syndrom som kan föra med sig en hel del saker såsom ADHD, inte tål kyla, ledverk och en hel del andra saker och det är ärftligt. Trots att vi inte har haft någon direkt kontakt med Hanna och hennes familj under många års tid har vi följt varandra tack vare internet och Hanna har varit väldigt öppen med vad som har hänt i deras liv, så det har nästan känts som att jag har haft en relation även med lille filip. Varför är det alltid de bästa människorna som tas ifrån oss. Filip som skulle haft hela livet framför sig, så har vi människor som tar livet av andra, pedofiler som förstår människors liv och människor som faktiskt vill ta sitt eget liv. Varför händer inget de människorna? VARFÖR?!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0