Grattis älskade Max
3 maj 2003 föddes en liten varelse som kom att betyda otroligt mycket för mig. 4 juli månaden efter träffade jag honom för första gången i Jönköping på en parkering och den känslan jag hade i kroppen då går inte att beskriva. När jag fick honom i min famn och han ger mig världens största valppuss visste jag att vi skulle klaffa direkt. Redan dagen efter var han som en liten svans efter mig och ingen var gladare än jag då jag var orolig att han inte skulle fästa sig vid mig överhuvudtaget. Titti var ju min följeslagare genom åren och vi gjorde allt ihop hemma – skulle jag och Max få samma relation? Vet ni vad? Vi har en mycket starkare relation än vad jag och älskade Titti hade. Jag och Max är som Bill&Bull, Piff&Puff, Helan&Halvan; vi är helt enkelt gjorda för varandra.
Ingen i hela världen kan göra mig så lycklig som Max gör mig. Han vet hur jag känner bara genom att titta på mig och han vet när han behöver finnas vid min sida. Att flytta ifrån honom var otroligt jobbigt, men samtidigt tror jag vi har kommit varandra närmre. Nu när jag kommer hem och hälsar på är det han och jag mot resten av familjen och vi blir inte sura på varandra längre och ja, det går att bli ovän med en hund. Fråga mig och Max, blir jag arg på honom för något blir han arg på mig, då blir jag mer förbannad o ja så håller det på tills jag slutar prata med honom. Vem är det som kommer med svansen mellan benen? Jo lille Max. Det är nämligen bland det värsta han vet, att jag vägrar prata med honom, vägrar titta på honom och ve och fasa jag vägrar leka med honom. Som ni märker har vi en relation som kan liknas en relation mellan människor, men har man levt så tätt under så många år så blir det så.
Idag fyller han år, 7 år blir min lilla pojke och jag önskar att man kunde frysa tiden. Frysa tiden för att vi alltid ska få vara tillsammans, men tyvärr kan man inte leka med livets gång, men om jag fick möjligheten skulle jag fixa så att vi alltid fick vara tillsammans; min älskade lilla Max och jag.
Grattis älskling!
