Mallan

igår kollade jag och lillebror Jimmy på Marley och jag. En riktigt mysig film. Jag klarade däremot inte av att se slutet då en scen påminnde mig om en av de värsta kvällarna i mitt liv, en kväll för åtta år sedan. Det var den kvällen vi var tvungna att avliva min älskade Titti! Min bästa vän, beskyddare och lillasyster och jag minns det som att det var igår. Snällare hund får man leta efter och man kommer aldrig hitta en. Hon var så snäll att hon nästan var dum. Jag minns speciellt en kväll när jag låg och "läste" lillebror och nalle för henne. Vi var inte så gamla då, så jag kunde inte läsa men jag berättade sagan för henne och hon förstod ju självklart inte vad jag sa, men hon låg bredvid mig på golvet och lyssnade som hon alltid gjorde när jag pratade med henne. Hon fanns alltid där, min underbara ängel!


 Visst var hon vacker, mitt lilla lejon!