Mallan

Kom hem för en liten stund sedan från min VFUplats. Har inte träffat barnen på flera veckor och de blev överlyckliga när de såg mig, lite chockade först för de visste inte att jag skulle komma idag men oj vad glada de blev. En pojk hade faktiskt börjat prata om mig igår. Han hade frågat den ena fröken om vad alla fröknars pojkvänner heter och så hade han sagt sen: Men Malin då? Vad heter hennes kille? Detta hade fröken inget svar på, men då var det en annan kille vid bordet som hade sagt att han minsann heter Magnus. O det höll alla barnen vid bordet med om, han heter Magnus. Så idag när jag kom så frågade han mig om vad min kille heter och när jag svarade att jag inte har någon sprang han ropandes till sina kompisar: MALIN HAR FAKTISKT INGEN KILLE!! Så nu har vi betat av den biten.... igen. Får alltid samma fråga av dem nämligen. haha de är för goa. De blev även lite ledsna när de frågade om jag skulle dit imorgon igen och jag sa då att jag inte skulle det.  Men de sken upp igen när jag sa att jag kommer dit om några veckor och ska vara där ett tag. Det är alltid lika roligt att komma dit för barnen är verkligen underbara och jag blir så glad när de säger till mig att de har saknat mig. Det gör min dag!