Mallan

Då sitter jag här igen, nytatuerad. Den här gången mår jag iaf ganska bra efteråt. Trött i huvudet bara. annars brukar min kropp bli ett ras efteråt, men än så länge är det inte så farligt. Har hemmaplugg imorgon också vilket är skönt då dagen efter också är lite sisådär.. Men nu är den klar iaf vilket känns skönt :D Så när läkesprocessen är klar kommer jag börja längta efter nytt, sån är jag ;) Men nu är det min resa jag ska fokusera på.. wohoooo

jag älskar den, jag är galet nöjd och den blir bara snyggare och snyggare. Tänk vad snygg den kommer vara när den är klar!!! Texten är från min absoluta favorit låt och från min absoluta favoritartist. 1000 nålar med Martin Stenmarck. alla ni som sagt att det bara är en fjortisförälskälse kan ju ta och dra dit pepparn växer. 9 år gammal hörde jag honom för första gången, nu är jag 22 och hans musik betyder så otroligt mycket för mig! Ni anar inte känslan för mig att se honom live på scen. varje gång tåras ögonen och jag är så lycklig! Drömmen för mig hade varit att få träffa denna människa som gör musiken som betyder så mycket och få berätta det. Men antagligen hade jag väl blivit stum av lycka <3

idag har jag två trotsiga katter hemma, bosse som gör allt han inte får göra (som vanligt) och Sivert som vill "gosa" när han i själva verket bara är ute efter att bita och dra i mitt halsband. Men idag gör inte det något för idag är en bra dag, tatueringstiden är bokad så om två veckor smäller det :)

ey grabbar, grabbar hon har en tattoo, kolla grabbar, tatto, hon har en tatto! Såg ni grabbar, såg ni tjejens tattoo, såg ni tattoon grabbar?!

Nu vet nog banne mig hela friskis att jag har en tatuering och så som han brassa på har han nog inte slutat fråga sina kompisar om de såg tattoon eller inte ;) Men allvarligt, vi lever på 2000-talet, 2 miljoner svenskar har tatueringar - hur tusan kan man reagera så bara för att man ser en tatuering? Detta är liksom inte första gången utan snarare 20miljontegången. Kanske också borde börja så? Hade varit något, tjejen med tatueringar lite varstans blir chockad över minsta lilla tatuering. Japp där har vi det, sån ska jag bli


Tjusiga Fille

Som ni alla vet älskar jag tatueringar och sitter just nu och kollar på LA INK. In kommer en gubbe på kanske 70 år och ska göra sin första tatuering - ett porträtt av sin fru på bröstet. Coolaste snubben på länge. Såna människor tycker jag om, som gör något sådant trots att de inte är purunga längre. När jag går i pension ska jag fira det med en tatuering, vad vet jag inte än men något kommer det bli.

Det känns väldigt ovanligt med äldre som tatuerar sig, jag själv brukar bara få onda ögat av de äldre när de ser mig och alla mina, speciellt på stranden när jag går runt i bikini då man ser mina två största. Men jag slänger bara bort de blickarna då jag skiter i vad folk tycker och skrattar nästan bara åt det. Det allra roligaste är när jag hör folk viska om dem, ofta är det positiva saker som sägs, men ibland sägs saker med en negativ klang. Så ett tips - vill man se ut som jag med alla mina tatueringar måste man vara beredd på att få blickar, frågor, sura miner och det bästa av allt - alla uppmuntrande ord och intresserade människor som kommer fram! Jag lovar, det är värt det..

De här två är jag otroligt stolt över och de drar jäkligt mycket uppmärksamhet till sig vilket jag bara tycker är roligt då jag är så jävla nöjd med dem. Så till alla er som säger något negativt om dem - tyck vad fan ni vill, men mig kan ni aldrig trycka ner när det kommer till mina tatueringar. Jag är så oerhört stolt!!! o till alla er som säger att det räcker nu - lägg er energi på något annat!

Vad är grejen helt plötsligt med att börja snacka bakom min rygg om något som är mitt stora intresse?! Har ni något att säga om mig och mina tatueringar, ta det med mig istället och inte med alla andra! Jag skiter i vad folk tycker om tatueringarna, det är min kropp och mitt val, men när folk snackar bakom min rygg om dem så gör det mig jävligt förbannad. Fine att alla mina inte har någon direkt mening, men står det skrivet nånstans att det måste ha det? Kanske står i lagboken, får nog kolla upp det. Mina största och viktigaste handlar om familjen och min fågel fenix är det jag lever efter. Har inte det någon betydelse? Eller?

Som sagt har ni något att säga till mig gör det då för det kommer fram i slutändan ändå. Jag skiter i vad ni tycker om dem, men ta det med mig istället. Hur svårt ska det vara?

Kanske finns en del som tror att jag bara gör en tatuering bara för görandets skull? Vad vet jag. Men jag har ALLTID tyckt om tatueringar enda sedan jag var liten. Då pratade jag inte högt om det, men jag trodde att jag aldrig skulle ha råd att göra en för de kostade ju säkert 1000 kr. Förstår ni då hur liten jag var, jag var så liten att 100kr var mycket pengar. Jag gjorde min första en vecka efter att jag fyllt 16 och visst det är tidigt och idag hade jag inte valt det motivet, men jag älskar min första lilla tatuering för den är jag. Ser jag på bilder när jag inte har tatueringar tycker jag att det ser förjävligt ut, det är inte jag. Jag är Mallan med alla tatueringar och ju fler jag gör desto snyggare kropp får jag. Så kan ni förstå lite nu hur mycket jag älskar tatueringar och framförallt mina? Vill ni säga något om dem eller fråga, kom till mig istället. Det spelar ingen roll om det är negativt eller positivt, jag vill höra det från den mun som bär på åsikten, jag ska inte behöva höra det från alla andra. som sagt, detta är mitt stora intresse....

Kom precis hem från RedRocket där jag bokade tid för min nästa tatuering, nummer 10 och den är endast till dig farfar. Min idé som jag hade från början går inte att genomföra eftersom min arm är för liten, men han kommer arbeta utifrån den och det kommer bli grymt bra. Är samma kille som gjort låret, revbenen och magen och han arbetar med sån stil jag gillar. Så om två veckor ska jag dit och kolla på skissen och veckan efter det kör jag :) åå vad jag längtar. Efter det kommer min älskade farfar vara med mig vart jag än går varje tid på dygnet..