Farfar
Allt känns väldigt tungt just nu. Farfar är sjuk och jag hoppas för hans skull att han snart somnar in. I såna här lägen får man inte vara självisk utan tänka på att det faktiskt blir bäst för honom ju fortare detta går. Fram tills han gick i pension vid 65 års ålder hade han knappt varit sjuk, han har istället fått allt de senaste åren och det sista halvåret har det varit väldigt tufft för honom men han har hela tiden haft humöret upp vilket gjort det lättare för oss andra. Jag är glad att farfar har funnits i mitt liv för det är den finaste människan på den här jorden. Jag skulle kunna ringa honom mitt i natten och be honom om vad som helst och han skulle ställa upp.
Var och hälsade på honom tidigare idag och han sov nästan hela tiden och de korta stunder han var vaken ville han ha reda på hur väglaget var:) Det är typiskt min farfar det, tänker alltid på alla andra mer än sig själv!
