hurra för mig
Överlevde sprutan. Behövde inte ens se den, för det är det jag är rädd för inte själva sticket. Men jag blundade, höll andan och hjärtat slog fort och tjoff var det klart och nu är jag vaccinerad. Om några veckor är det dags igen och första dosen av twinrix. Ska tvinga mamma att fixa så samma kille tar den på oss. Behöver nämligen inte vara rädd för honom heller längre. Jag och sjukhus hör nämligen inte ihop. Är det saker runt omkring mig som jag inte kan ha kontroll och styra över får jag lite lätt panik. Som på sjukhus, de kan bestämma vad de vill över mitt huvud känns det som och det klarar jag inte riktigt. Sen när de pratar med sina termer med mig, förstår jag inte vad de säger blir jag bara rädd. Nej usch o fy för sån miljö. Nu håller jag tummarna att jag inte får några biverkningar, lite ont i armen kan jag ta men feber o skit vill jag inte ha!
