Saknar det
Vet ni vad jag saknar ibland?! Den tiden då jag spelade blockflöjt. Det var något jag tyckte så himla mycket om och jag spelade med människor jag hade riktigt roligt ihop med. När jag gick i trean tog jag min första lektion och då spelade jag tillsammans med Evalotta och en tjej som heter Hanna. I fyran började jag spela själv och i femman tror jag det var började jag spela i en blockflötjsensemble med tre tjejer som då gick i 8:an och våra två blockflöjtslärare. En timme i veckan träffades vi och spelade ihop och om jag får säga det var vi duktiga. Kommer ihåg när vi var i Skene och spelade tillsammans med Svenska blockflöjtskvartetten. Det låter astråkigt när jag säger det, men när man är så uppi det så var det en upplevelse. Det var en rolig dag. Jag var även med i spelmanslaget som fanns på skolan och även där spelade jag tillsammans med äldre elever. Fanns en del i min ålder, men mestadels var de äldre. Men när jag skulle upp i högstadiet började jag fundera på om det verkligen vara värt att ha en halvtimmes enskild lektion där jag fick spela på den nivån jag kunde och sen spela i en ny ensemble med nästan helt nya elever på blockflöjt och även många nya i spelmanslaget då de flesta andra skulle börja gymnasiet. Jag tog då beslutet att börja ta sånglektioner och sjöng då tillsammans med Jenny ett år och när hon började gymnasiet tog jag över vår tid och hade enskilda lektioner i två år och det älskade jag. Men sen började jag gymnasiet och har inte tagit någon sånglektion sen dess. Men skulle så gärna vilja, synd bara att det är så dyrt. Minns min sista vårkonsert med blockflöjten då jag spelade I dont know how to love him av Andrew Lloyd Webber. Minns hur nervös jag var och fingrade skakade som asplöv, men jag tog mig igenom den och jag var så nöjd efteråt. Min sista vårkonsert med sången sjöng jag en låt ur Skönheten och odjuret och Heaven help my heart från Chess. Den sistnämnda är då inte enkel och vi kämpade länge jag och min sångpedagog med att få den perfekt och tillslut satt den där. Några månader senare stod jag även i Vänersborgs kyrka och sjöng den på mammas examen, då var jag nervös vill jag lova men även den gången satt den! Nu går jag istället och sjunger i min ensamhet istället och trots att många försöker få mig att sjunga inför dem så gör jag inte det. Står hellre och sjunger i VBGs kyrka inför massa människor än står och sjunger inför en ensam person. Nej, det gör jag inte. Ställ er utanför min lägenhet så kommer ni höra mig det garanterar jag :)
