Hachiko - en vän för livet
Jag har precis kollat klart på den finaste filmen jag någonsin har sett. Hachiko - en vän för livet. Den handlar om en hund, Hachi - en akita, som tas om hand av en man som hittar honom på tågstationen. De blir oskiljaktiga och gör allting ihop. Hachi börjar möta sin husse vid stationen samma tid dag ut och dag in till en dag då hans husse inte dyker upp. Hachi fortsätter sitta på samma plats trots att hans husse inte längre är i livet och när han flyttar med husses dotter och man till ett hus långt från stationen lämnar han tillslut familjen och bosätter sig under ett gammalt godståg och fortsätter vänta på sin döda husse varje dag. Personalen runt om tågstationen förser honom med mat och vatten och Hachi blir tillslut känd för sin längtan efter husse. Varje dag 9¨år sitter han där och väntar innan Hachi själv går bort. Detta är en sann historia och verkligenheterns Hachi är från Japan och dog 1923. idag är en staty rest för Hachi på hans väntesplats.
Filmen är så otroligt fin och jag är ingen känslig person när det kommer till film, men jag har gråtit mig igenom hela filmen. Det är många som inte förstår bandet mellan mig och Max och jag kan inte förklara det, men det är mycket i filmen som påminner om oss två. Vissa saker är skrämmande lika och det får mig att inse att jag inte vet hur ett liv utan Max skulle bli. Jag vill frysa här så att vi alltid får vara tillsammans. Max är min väl för livet precis som Hachi var sin husses vän för livet. Max är min hjälte och jag kommer nog aldrig kunna beskriva bandet mellan oss, på något sätt förstår vi varandra som inga andra gör och han är min stora glädje här i livet. Han kom in i mitt liv när jag var 14 och har varit med hela tonårstiden, en tid som inte är lätt alla gånger och ja, han fanns där. Han vet alla mina hemligheter och där stannar dem. Min stöttepelare och livs stora kärlek. Max gör mig så lycklig som jag kan bli.
